Action Run Örebro

Lördag morgon – omg it’s race day!!!

Jag vaknar utvilad hemma hos morsan runt kl 8. Tävlingen är i Örebro det jag kallar min hemstad. Jag och Tobias åkte ner dagen innan för att kolla banan och bli bortskämda hos min mamma och hennes kille med grillat kvällen innan.

Vi hade gott om tid så vi kunde ta de lugnt på morgonen, kollade lite morgon tv, morsan flätade mitt hår och sedan åt vi frukost. Jag har aldrig aptit på tävlingsdagar men jag fick iaf i mig lite yoghurt och en halv macka.

Väl inne på tävlingsområdet hämtade vi ut nummerlappar och chip. Vi träffade många andra vi kände igen som vi pratade med så tiden gick fort och helt plötsligt blev de dags för start! Elite Killarna startade först 2 minuter efter startade Elite tjejerna. Jag stod på startlinjen hörde speakern säga ”o här längst fram har vi en tjej som ser helt stencool ut” jag vänder mig om och inser det är mig han menar för jag står längst fram. Jag ser en kamera i ögonvrån, vänder mig om mot den o ler och tänker tur jag ser stencool ut iaf för på insidan är det kaos!

Starten går jag sticker iväg först med rasande tempo jag har så mkt energi och flyger över elden, nästa hinder ett enkelt A hinder man ska klättra över det jag inte tänker på är att det är rörligt så när jag är högst upp kommer nästa tjej på hindret och hela hindret börjar gunga och jag är på väg att trilla av. Får tillbaka balansen och klättrar ner, ser jag tappade ledningen, ner i en container o snabbt upp sedan är det löpning en bra bit, jag hamnar på 2a plats bakom Clara Stamborg, jag ligger kvar där en stund och känner på pulsen, för varje steg tar jag ikapp och jag känner jag kan öka ännu mer, nästa hinder är väggarna, ja vet de finns en list för tjejer att klättra på men ja struntar i den sätter en fot på väggen tar tag i kanten och kastar mig över och jag har återtagit ledningen.

Jag känner mig stark, nästa hinder är en snedvägg man får hjälp av ett rep o klättra över, repet är lite halkigt och likaså väggen men ja e snabbt över. Lång löpning bort bort mot ninjasteps och här trycker jag på och utökar ledningen ännu mer.

Mot första riggen den är enkel, lite blandade grepp och short rope, ser några elite killar gör burpees men jag är snabbt förbi. Killarna fick 2 min försprång men jag har redan börjat springa ikapp många. Nästa hinder är väggarna, ett nytt hinder med 3 hängande väggar med lite olika grepp. Det går enkelt och nu är jag vid örebro slott och jag vet jag närmar mig rampen, de hinder jag är mest nervös över. Det börjar dugga så jag ökar farten ännu mer då jag vet rampen blir halkig när den blir blöt. Jag svänger in mot rampen vinkar mot min bästa vän Jessica (Jesus) som står där o ja ställer mig framför henne och känner mig ganska lugn, tar 3 andetag och sedan sprintar jag så fort jag bara kan mot rampen och kastar mig upp mot railen och får tag i den med min vänstra hand. Jag hör publilen jubla bakom mig men jag har inte tid att vända mig om. Snabbt ner och bort mot första vattenhindret. Det är rör fastspända i varandra jag förbereder mig att springa över dom ser några killar i vattnet som kravlar sig över rören, jag chansar och börja springa och är nästan helt över när jag faller i vattnet. Jag kravlar mig snabbt upp och får åla mig som en mask över resten. Slänger ett öga bakåt, ser ingen tjej men drar snabbt iväg igen. In i nästa park, här kommer ett kryphinder och de är ett tungt nät jag har tur och kan krypa bakom en kille men på slutet hittar ja knappt ut men väl ute ökar ja igen över irish table, ett till kryphinder, ringar och sedan tillbaka till ett torg, vid ringarna ser jag en tjej bakom mig, fortfarande ganska långt efter men jag vågar inte chansa ja måste ha tid för misstag så jag trycker på i mitt löpsteg de är en lång raksträcka. Nästa hinder upp på container o ner, arm-walk, upp på en platå igenom rör, repklättring och sedan mot slottet igen. Ringarna över vattnet tar mer tid och suger mer kraft än jag räknat med jag känner jag är trött i kroppen när ja kommer fram på andra sidan. Men mot sista riggen jag tar 3 andetag innan jag klättrat upp på repet och tar tag i första lodräta metallröret svingar mig till nästa och sedan kommer boll, handtag, boll, 2 lodräta rör och sedan klocka. Här börjar jag känna att ”jag kommer vinna”! Jag trycker på nästa är bärhinder jag springer med säcken på axlarna och sedan upp mot stortorget och sista hindrena. Mot carwash ser jag min mamma, moster och hennes kille Olle hejja på mig! Här får jag massor med energi, över sista nätet, under en bil och här ropar speakern ”FÖRSTA TJEJEN NÄRMAR SIG MÅL” nu är det bara jag och löpbandet kvar! Jag tar fart springer upp, tappar balansen, klarar de nästan, känner mina lår har ingen kraft kvar ja får ge upp och åker på rullbandet ner igen, går bort till staketet, speakern ropar till publiken att heja på mig och det gör dom, jag samlar ny kraft, tittar upp mot mitt slutmål knappen högst upp på tornet. Till höger om den ser jag Tobias jag nickar till han sprintar mot rullbandet, landar med två långa steg för att komma så högt upp som möjligt sedan några korta snabba och sedan slänger jag händerna på kanten och drar mig upp trycker på knappen och vänder mig mot publiken utsträckta armar!

Jag vann!

Jag kramar snabbt om Tobias innan TV rycker tag i mig för en intervju. Jag är rejält andfådd när jag försöker svara på frågorna, sedan gör jag även en segerintervju med speakern. Aldrig har en vinst fått så mycket uppmärksamhet. Jag har vunnit OCR lopp tidigare men då har jag till och med fått fråga om jag vann när jag kom i mål. Minns så väl min första vinst i Helsinki, Finland. Där frågar jag när jag kommer i mål ”was I the first girl?” dom som delar ut medaljerna kollade lite konstigt på mig och svarar bara ”yes”.

Nu i Örebro blev det kramkalas med familj o vänner, ytterligare en intervju för radion och sedan prisceremoni högst upp i tornet!
Känslan är obeskrivlig att just idag är jag bäst! All träning och all förberedelse får sin utdelning. Idag stämde allt, jag va utvilad, stark och explosiv! Mitt ”mindset” gav inte vika, även fast jag hade hög puls och flås fortsatte jag att trycka. Jag visste det var en snabb bana och jag hade ingen anledning att ”spara mig”.

Efter prisutdelningen åkte jag och Tobias hem till Göteborg igen, trötta och hungriga. Tobias fick en 5e placering med den grymma tiden 40:31 och jag kom in på 45:15.

Action run va ett riktigt roligt stadslopp och något som gör de extra roligt är alla som hejar runt banan det ger så mycket energi och jag längtar redan till nästa lopp!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s