Tough Viking Sthlm Stadion

Lördag morgon upp kl 5 för att fixa frukost och fläta håret. Sedan åkte jag och Bäckman *Bman* från Karlskoga som jag åkt upp till dagen innan för att mellanlanda hos min mamma för att sedan åka vidare mot Stockholm.

Resan dit gick snabbt, och väl där följde den vanliga rutinen, hämta nummerlapp, byta skor och värma upp. Jag va nervös som vanligt men direkt när man träffar folk man känner så släpper det. På uppvärmningen mötte jag Zebastian och Martin från EFI OCR Team m.f.

Väl på startlinjen kände jag mig inte nervös längre, stämningen va härlig, solen sken och alla va glada! Jag ställde mig längst fram kollade mig omkring och såg jag va den enda tjejen längst fram, killen bredvid mig frågade om jag skulle ta första smällen – självklart
svarade jag. Dom amerikanska fotbollsspelarna stod som första hinder, dom va många och jag brukar åka på smäll där, inte av spelarna men av andra deltagare som blir inknuffade i mig. Så nu vill jag va längst fram så jag inte får någon annan på mig. Spelarna kan jag tackla dom har stora kuddar men hårda armbågar är värre.

Startskottet smäller av, jag är snabb och håller mig nära högerkanten för att undvika fotbollsspelarna, ingen siktar in sig på mig och senare på bilder får jag se att det antagligen beror på att startfältet är så stort så alla riktar in sig på den stora massan i mitten som kommer rakt mot dem.
Nästa hinder är barbed wire, jag fastnar 2 ggr, det är hårt grus som underlag så jag försöker inte skrapa upp knän och armbågar så kryper ganska högt. En tjej springer om mig, det är varmt så jag tänker och hoppas hon ska ta ut sig för mycket så jag senare kan springa om. Jag springer redan snabbt, och tar rygg på ett par killar men mycket händer i början, man ser vilka som tar ut sig för snabbt, vilka som har dålig hinderteknik osv. Nästa är blades dom är enkla och jag är snabbt över. Det är mycket löpning, nästa är ninja steps, denna gången sitter dom fast i ramar så dom inte flyttar på sig så mycket. Jag trycker på så mycket jag kan i löpningen och jagar tjejen som är framför men hon är snabb. Jag vet även att jag har ett gäng tjejer bakom som jag vill dra ifrån så mycket som möjligt!
Hindren är enkla så jag har inget att spara på det är bara köra. Det kommer bära hinder, a-swing, eld och efter elden känner man hur extremt varmt de är jag vet att vattnet närmar sig och försöker öka ännu mer. När jag kommer runt med buckets ser jag första tjejerna efter mig, jag springer ner mot vattnet först är de plates, dom är enkla och sedan äntligen ner i vattnet, jag hör funktionärerna skrika *dyk under*  inga problem tänker jag som längtar efter att få vatten över huvudet.
Man ska dyka under 2 rör som man även kan lyfta på men det är inte tanken med hindret. Uppför en backe och in i lite terräng. Under ett nät i ett lerigt dike, över nät, monkey bar, spinning wheels, heavy pull – plockar hindrena ett efter ett sedan ser jag istanken och som jag längtar efter att dyka ner under isen!
hoppar upp på kanten och ser isbitarna på vattnet och tänker de här kommer bli nice!
Upp igen tar ett djupt andetag och njuter en hundradels sekund av kylan sedan hoppar jag ur igen och fortsätter. Jag vet banan börjar närma sig slutet. Om inte tjejen framför failar på något kan jag inte komma ikapp. Det är endel hinder kvar men alla är enkla. Rope climb, jeep tanks, 10.000 volt och sedan in till stadion där rampen väntar tillsammans med atlasstenen (50kg för tjejer – 80kg för killar), cage och the walls by sats. Det går enkelt jag är stark, flyger uppför rampen, kastar upp stenen klättrar snabbt över nätet, rullar längst upp och sedan över dom 2 sista väggarna och in i mål!
Jag kollar mig omkring ser bara en tjej så räknar med att jag blev 2a. Pratar och gratulerar flera andra eliter, tar kort tillsammans med Daniel som också är från MIT Tough Team. Häller i mig 3 koppar vatten och 1 redbull. Under loppet tog jag en kopp vatten men den hällde jag över mig.

Bytte snabbt om och gick sedan för att vänta in Bman som startade 30 min efter mig. När han kom i mål va de dags för prisutdelning – jag blev 2a!
Hörde alla underbara OCR vänner vissla och heja när jag fick hoppa upp på podiet och ta emot min pokal. Den känslan tröttnar man aldrig på! Känslan av att idag va jag stark, kroppen svarade, alla jobbiga partier tänker jag på min träning och känner att jag kan de här, det är enkelt, känns tungt nu men vetskapen av va tungt jag tränat – detta är vad min kropp gillar att göra!
Nu får jag utdelning för alla timmar i skogen, gymmet och på klätterväggar. Jag älskar att träna men när man får utdelning älskar jag de ännu mer! Då ser man att allt funkar, oavsett om man strävar efter en bättre tid, att klara ett visst hinder, komma över en rädsla osv.

En pokal rikare och hinderstark! Det är bara löpningen jag måste bli lite snabbare på men det kommer. Detta va mitt 1 års jubileum inom OCR. Detta va mitt första ”riktiga” lopp för 1 år sedan, då sprang jag i näst sista startgruppen. Banan va söndersprungen och lerig, fastnade i många köer på hinder men kom ändå in på en 4e plats totalt bland alla tjejer och vann min åldersgrupp. Det var här min resa som Elite började och den kunde inte varit bättre, jag älskar OCR!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s