Lur Backyard Ultra

Detta va år 2015 mitt första Ultralopp! Då sprang jag 10 varv som blev 62,6km. Tidigare hade jag bara sprungit maraton som längst (42,4km) så jag va riktigt nöjd med mitt nya pb!

År 2017 utökade jag det till 14 varv som blev 93,8km. Målet va att komma över 100km men kroppen orkade inte. Senare samma år på Växjö 24h sprang jag 142km så kom lång över målet samma år ändå.

I år va målet bara att ha roligt och hitta glädjen. Det va trots allt bara en månad sedan jag sprang OCRWC 24H så mitt huvud va inte redo för en till. Kroppen hade säkert klarat de men inte huvudet. Jag hade velat springa detta loppet i 24h för de hade betytt jag klara 16 mil som är 100 miles, en stor milstolpe för en ultralöpare.

Men när klockan ringde 06:30 på lördag morgon ville jag inte ens gå ur sängen. Jag va trött, men släpade mig upp. Hoppade i löparkläderna, kokade kaffe och packade allt gott jag köpt dagen innan och åkte iväg. Jag hade laddat med yoghurt + musli, manna frutti, vattenmelon, plommon, ballerina, citronkakor, chips, tonfisksallad, magnesium, aloevera- och vitaminvatten. Jag försökte i mitt huvud komma på flera ursäkter för att slippa åka, kanske jag fortfarande va lite förkyld, jag va för trött, kanske jag kunde springa hemma, jag va inte sugen på att springa långt men så tänkte jag på att de kommer bli så kul att träffa alla ultravänner och de övertalade mig att hoppa in i bilen o dra iväg mot Lur.

Väl där mötte jag många glada och bekanta ansikten, det fick mig genast att bli gladare, kramade om några slog mig ner vid Jessica, Yvonne, Tord och Annika.
Jag va på plats 25 min innan start så va bara ta på sig nummerlappen, knyta om skorna och ställa sig på startlinjen.

Startskottet gick, jag, Jessica och Yvonne lufsade iväg lugnt och pratade glatt om allt möjligt, gick igenom senaste händelserna i våra liv så vi blev up-to-date om läget. Vi skrattade och skojade, pratade med många andra löpare längs med vägen.
Det är de jag gillar bäst med backyard ultror, alla sticker iväg samtidigt och håller ett lugnt tempo så man kan prata hela tiden. Man får höra många historier om hur de tagit sig från ingenstans till ultralöpare!
Många mins de första gångerna de sprang o de va så tungt och jobbigt. 100m kunde kännas extremt ansträngande och nu kan de springa över 100km! Man frågar om dagens mål och personbästa jag tar följe med en glad kille en sväng hans pb va 200 miles (32mil) och de vi inte visste då va att han skulle bli loppets vinnare med hela 39 varv = 261,3km!
– Helt galet bra!
Jag kan inte ens förstå hur man orkar hålla sig vaken så länge och utöver de behöva starta om varje heltimme.

Desto flera varv jag sprang desto bättre känsla fick jag i kroppen, det va roligt jag kände mig pigg och stark. För varje varv blev jag gladare och kände att de här är verkligen roligt!
Jag åt massor, varje varv tog jag godis, chips, saltlakrits, saltgurka, coola, vatten, aloevera vatten, sallad m.m. Jag mådde så bra!
Men eftersom att jag visste jag inte hade sovit tillräckligt för att hålla mig vaken i 24h och jag hade inte med mig pannlampa eller reflexväst vilket man behövde under natten så hade jag redan bestämt mig för att ge mig efter maratondistansen (7 varv). Så mitt 7e varv siktade jag på en spurt eller ”spurtpriset” som vi skojade om.
Så när starten för 7e varvet gick stod jag längst fram, bra musik i öronen och jag flög fram! Jag kände mig spänstig och stark, i skogen lekte jag mig över stenar och rötter, slängde ett öga bakåt och kunde inte se att någon ens va nära mig. Min vinst skulle bli att komma först i mål.
När jag startade hade jag redan sprungit 40,2km så detta varvet skulle jag komma in på 46,9km. Jag funderade på hur snabbt jag borde klara de och tänkte runt 31 min, jag kom tillbaka in på området när de gått 28 min, då hade jag 600m kvar till mål nu ville jag komma in på 30 så jag ökade steglängden, kroppen svarade bra och jag passerade mål på 30min!
Jag kände mig så stark och så glad! Jag sa de va mitt sista varv men Monica som är en av arrangörerna tillsammans med Tommy sa till mig att vila lite och känna på saken. Jag tog lite vatten och godis och gjorde som Monica sa så jag kände på saken. Satte mig på gräset och väntade in Jessica o resten av gänget. Alla kom in så glada och stämningen va på topp så jag tänkte ett nedjoggningsvarv blir bra sedan kan jag ge mig då kommer jag även över 5 mil så det blir en riktig ultra.
Jag tog ett varv till med bra känsla, kroppen va fräsch och stark. Jag hade redan vunnit min vinst och kunde sedan åka hem nöjd och glad med 53,6 lätta kilometrar i benen!

Nu längtar jag efter att springa långt igen. Besvikelsen efter EM + en dunderförkylning har jag känt mig så svag och dålig men det är borta nu. Jag är tillbaka stark och glad och det är den känslan jag vill ha! Träning och tävling ska vara roligt. Ibland är det dock inte fel att vara på botten för man kan lätt glömma va kul de är på toppen.

Stort grattis till Annika som vann damernas lur med hela 19 varv! Och till min otroliga ultravän Jessica som sprang över 10 mil 2 helger i rad på backyard ultror, helt otroligt!

Man slutar aldrig förvånas över alla starka och otroliga människor ❤

Tack Monica och Tommy för ännu en grym backyard ultra i Lur, jag kommer tillbaka även nästa år och nu har jag en egen luring som ska med på OCR lopp framöver!

2018-07-15 16.15.062018-07-14 12.55.41


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s