The OCR Challenge 2018

Äntligen va det dags att tävla igen efter 5 veckors uppehåll med förkylning och diverse skador. Jag kände mig taggad men fortfarande inte helt 100%. Jag skadade ryggen under ett styrkepass för några veckor sedan och efter vila/lugn träning och några besök hos osteopaten va jag ändå tävlingsduglig.

Jag åkte till Eksjö tillsammans med min Kille Thomas och Daniel från Teamet MIT. Väl på plats hämtade vi ut elitvästarna och gick sedan för att kolla in banan. De hade gjort några förändringar bla. va flying monkey obligatorisk för Elite. Dom hade en ny hög 260cm vägg, en släde med 50kg och en rigg med långa Nun chucks. Det va mer utmanande mot förra året. Killarnas start gick kl 11:00 och tjejerna 11:05.
Jag ställde mig längst fram i starten jag va taggad. Tog täten direkt, krigade med en annan tjej de första 2 km innan jag gjorde ett ryck och drog ifrån och utökade avståndet så mycket som möjligt. Alla kan hända i ett OCR lopp och om jag failar behöver jag tid att rätta till de jag visste inte heller om det skulle komma flera överraskningar i form av nya hinder.
Banan som va 9km gick snabbt. Det var en platt bana förutom monsterbacken i början och jag kände mig snabb. Så fort jag kom ut på öppna fält hörde jag även Thomas drönare som flög efter mig. Jag kollade upp och vinkade till den samtidigt som jag flög igenom hindren som va nätklättring, containerpyramider, väggen, stockar, rep klättring m.m. När jag kom till över-under hindret som bestod av ganska många sektioner såg jag första Elite killen. Jag ökade ytterligare för att komma ikapp men över-under gav mig ganska mycket mjölksyra men väl ur hindret sprang jag om.
Lång löpning till nästa container, jag tryckte på i varje steg, flög över containern och landade mjukt i sanden på andra sidan. Sedan kom väggar med blandade grepp: kedjor, hål och klättergrepp. Thomas stod där så jag frågade hur mycket jag ledde och han svarade att han inte sett tjejen bakom mig på en stund. Bra tänkte jag stack iväg igen mot den militära hinderbanan inne i skogen, där kommer 14 hinder på raken och jag mindes det fanns en hög vägg där inne eller iaf tyckte jag att den va hög förra året. Nu såg jag den och sprang rakt emot den ökar lite och hoppar av ca 1m innan den, sätter en fot högt uppe och flyger enkelt över. Funderade lite på hur jag kunde tycka den va hög förra året men det har med tekniken och min egna utveckling att göra.
Springer även förbi en till Elite kille och när jag kommer ut från militärbanan kommer nästa tjej in på den då leder jag med 14 hinder och nu är det bara 4 hinder kvar. Först kommer släden med 50kg den kändes inte tung när jag drog lite i den innan tävling men nu är de ett 25m långt rep och jag börjar dra men släden rör sig inte. Jag sliter ännu hårdare och människorna som står runt om börjar hejja på mig och tillslut får jag loss den. Den är tung men ju närmare jag drar den desto lättare blir den. Tillslut får jag den över linjen och sedan måste jag även springa tillbaka med den men de va lättare då de satt en kedja bakom den jag drog den i. Efter de hindret är mina ben och min kropp helt slut! Nästa är ninja steps, på de hindret måste jag ha spänst! Jag springer fram till de men stannar och tar ett par andetag innan jag hoppar igenom de och klarar de! Tar sikte på nunchucksen jag visste inte om jag skulle klara de då jag måste hoppa upp till första och därifrån få med mig svingen till nästa. Jag hör Mathias Stjenlöf som redan gått i mål som segrare i herrklassen ropa till mig – Mycke fart nu – Jag känner efter i mina ben och de är som gele men jag kastar mig upp till första och får med mig svingen till andra sen tar jag mig lätt igenom. Sista hindret är rampen jag springer mot den men är inte beredd på att den är så hal så jag slirar bara och är inte ens nära kanten. Laddar om och gör ett nytt försök och den är riktigt hal men når nästan. Tredje försöket snubblar jag och då väljer jag att ta straffet, mina ben är för sega efter släden så får inte tillräckligt med tryck ändå. och springer straffrundan och sedan in i mål på 48:30 – 9km och 30+ hinder!

Sån fantastisk känsla – Jag Vann! Jag kände mig snabb, stark och lite trött i benen efter släden men de släppte direkt när jag kom in i mål! Viktigast av allt ryggen hade inte besvärat mig så mycket, vart lite trött efter halva banan men den gjorde inte ont.

Det va en fantastiskt bra dag med alla underbara OCR människor och en grymt rolig bana!

2018-08-05 09.53.202018-08-05 09.53.20-1


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s