Göteborg Marathon 3:13

Lördag morgon – Vaknade kl 8 utvilad o i lagom tid men av diverse olika skäl blev det ändå en stressig morgon. Jag försökte smyga upp så inte hundarna vaknade för jag behövde äta frukost först men de är ett omöjligt uppdrag. Dom kan höra en fjäder falla. Så de va bara hoppa i kläderna och börja gå med dem. Så nu med bara 1,5h kvar till start sitter jag o äter frukost. Helt fel då jag behöver äta mellan 2-3h innan för att inte få håll.
Hoppar in i bilen och kör mot slottskogsvallen. Kommer dit 20 minuter innan start. Möter direkt bekanta ansikten som jag stannar och pratar med och sedan får jag snabba mig, joggar mot vad jag tror är nummerlappsutdelningen. Ser ingen frågar en annan löpare han svarar – oj de e uppe vid friidrottens hus.
Springer upp dit med 10 minuter kvar till start. Får ut min nummerlapp och chip. Springer sedan tillbaka ner mot start. Måste hinna på toa innan så springer in till tjejernas omklädningsrum, det är självklart kö!
står 3 tjejer framför mig, känns som alla tar evigheter på sig. Men kommer ut igen med 2 minuter till godo joggar bort mot startlinjen och tar en plats rätt så långt fram då jag precis fått höra att de som tävlar måste stå långt fram.
Skorna sitter för hårt. Dom är inte riktigt insprungna – mina nya Nike Pegasus 35. Bästa löparskon med otroligt skön dämpning men jag har bara sprungit 6 mil i dom innan. Sätter mig ner och knyter om dem, Sätter dem ganska löst jag har gjort misstaget att knyta åt skor för hårt förut det får inte så fina konsekvenser så hellre lite för löst.

Starten går jag fumlar med klockan och springer iväg. Alla går ut hårt och jag hänger på. Ut ur slottskogsvallen, jag stoppar in ena hörluren och springer i takt med musiken. första kilometrarna går snabbt! Jag håller ett 4 tempo och jag ligger fortfarande nära första klungan. Jag har en tjej framför mig jag ligger 2a!
Men jag har 3e tjejen tätt bakom mig. Hon trycker på ibland – jag ökar. Varje gång hon kommer nära ökar jag. Hon springer om mig i någon nedförsbacke så jag lägger mig bakom och kollar in hennes löpstil. Hon ser stark ut men jag är starkare på raksträckorna.
Vi håller ett högt tempo mellan 4-4:15 vi switchar position då och då jag ligger hela tiden 2a – 3a. Jag är förvånad över mig själv att jag kan hålla de tempot så länge och känna mig så stark. Jag som inte ens skulle tävla idag utan bara få lite mil i benen. Men när man har chans på pallen då tävlar man. Får håll ibland i högra sidan magen eftersom jag fick i mig frukosten för sent. Annars är jag van att springa med mat i magen det är något jag tränar på inför ultraloppen men i de här tempot är det riktigt obehagligt.

Efter första vändningen börjar jag möta dom som ligger efter mig på maran det är bra då kan man spana in konkurrensen och heja på löparvänner. Efter ett tag möter jag även vänner i halvmaran så dom man hinner med att se hälsar man glatt på. Jag får även en oväntad support med mig på banan – Jonas från Aktivituspassen dyker upp bredvid mig med en vattenflaska man är konstant törstig under en mara så dom klunkarna vatten va guld värda. Han möter upp mig mellan vätskestationerna och ger mig tips när jag börjar bli trött – sträck på dig, fram med höften och öka stegfrekvensen.
Jag tänker på dom order och försöker följa dem så mycket min kropp bara orkar. Jag känner själv att efter halvmaran börjar kroppen bli trött och överkroppen faller fram och steglängden blir längre och långsammare.

Första 5km går på 22 minuter, 10km på 44min, 21km på 1:32. Det är riktigt snabbt och jag vet jag aldrig hållt de tempona på en mara tidigare. Nu börjar folk bli trötta. Jag springer om löpare efter löpare som helt har tappat de eller som fått kramp. Någon står helt stilla. Jag känner själv mina ben är tunga och jag vill bara nå vändpunkten sista gången. Det är vändpunktsbana vilket innebär att vi springer ner mot Hovås och vänder två gånger efter att ha rundat stadion. Äntligen kommer jag till vändpunkten, jag vet att nu lutar banan även lite mer neråt sista milen in i mål. Det går bra fram till sista 5km. Där kommer min trötthet och nu vill jag bara in i mål. Jag är så trött att kroppen försöker säga stopp men huvudet säger skärp dig. Det känns som evigheter fram till 40km skylten. jag kollar ofta på klockan, tempot får inte gå över 5 minuter. Jag ligger fortfarande mellan 4:30-4:45. Varje gång jag går upp mot 4:45 försöker jag öka hur mycket benen än protesterar. Jag börjar drömma om vattnet och colan som jag vet väntar i mål och jag försöker intala mig själv att när jag kommer in i mål kommer allt de jobbiga släppa om jag bara kan hålla ut och pusha lite till. Vid de här läget ligger jag 4a. Jonas kommer upp en sista gång bredvid mig och säger att jag ligger ca 1 minut efter 3an. Jag svarar de går inte jag kan inte ge mer. Jag gav upp hoppet om pallen för några kilometer sedan så nu jagade jag bara mig själv och mitt egna personbästa.
Sista backen kommer och jag ser äntligen stadion på min vänstra sida o vad jag längtar dit! När jag rundar funktionärerna på sista övergångstället ropar dom till mig att jag kan ta en placering för en tjej har fått kramp!
Aldrig tänker jag men kämpar vidare och när jag kommer över krönet ser jag tjejen som har legat 1a hela loppet! Hon staplar långsamt fram. Jag blir lite ledsen för hennes skull för hon såg så stark ut hela loppet och hade hon inte fått kramp hade hon säkert kommit in under 3h. Men jag ökar min egna steglängd springer förbi och tar sikte på mål. Vänder mig om för att försäkra mig om att hon helt plötsligt inte ska ha fått upp farten igen men det är lugnt så jag drar på en spurt in i mål på ett 3:49 tempo!

Jag blev 3a!

Det blev pall – och med den otroliga tiden 3:13!
Jag va så stolt över mig själv och kunde knappt förstå hur jag blivit så snabb! Jag hade inte sprungit mara distansen sedan förra sommaren och då persade jag på 3:24 även fast de va en varm och solig dag och jag hade träningsvärk.
Men nu gjorde jag en förbättring på hela 11 minuter och med en bra och stark känsla i kroppen (förutom sista 5km). Efter månader av hård träning och känslan av att bara stått stilla fick jag nu kvitto på att jag har faktiskt blivit bättre. Jävligt mycket bättre!

Nästa gång springer jag förhoppningsvis under 3:10 och tillslut ska jag nog kunna knäcka den där magiska gränsen på 3h!

2018-10-13 15.02.21rk


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s