OCRWC 3K

Onsdag
Flyg till London som jag nästan missade men tur man har snabba ben. Jag , Tobbe och Mickan va på samma plan så väl nere i London hyrde vi en bil och drog in till stan. Blev att gå på Oxford street, kolla in London Eye och Big Ben som man dock inte såg mycket av då den va övertäckt. Men ändå mysigt att se mer av London!

Torsdag
Efter frukost drog vi till tävlingsbanan. De va ett par timmar kvar innan registreringen öppnade så vi gick runt lite och kollade på hindren. På VM är de väldigt strikt att man absolut inte får röra hindren innan tävling vilket är bra då alla tävlar på lika villkor.
Vi ställde oss i kö 1h innan registreringen öppnade vilket va tur för sedan blev de flera timmars köande. Vi hämtade ut våra grejer och gick sedan till shoppen. Där blev det 3 par strumpor, en långärmad träningströja till Thomas och en OCR patch.
Efter de kollade vi banan lite till så vi hade koll till morgondagen ungefär hur vi skulle springa.

Fredag
RACEDAY! Vi va på plats tidigt och jag startade inte förens 12:45 men de va ändå kul att kunna se och följa första startgruppen som släpptes. Det va kallt och blött på morgonen vilket va en stor nackdel för första löparna. Första killen kommer till varjagen saga den är blöt och det är kallt. Han halkar ner på första, gör om och klarar den men halkar ner på andra och får gå tillbaka. Han blir kvar här länge vilket är synd då han ledde stort.
Under dagen blir hindren lättare då solen kommer fram, det blir varmare och hindren torkar.
Jag följer flera vänner under dagen på deras race och jag får Multistickans kamera så jag försöker fånga så många svenskar som jag kan på bild. Jag hinner se Tobias precis när han går i mål han va snabb och klarade banan på 20:50 minuter!
Det låter för mig helt galet snabbt och jag börjar fundera på hur snabbt de ska gå för mig.
Sen är det äntligen dags för min start. Jag värmer upp lite lätt. Starten är försenad. Jag är taggad, det är 10 åt gången som blir utvalda att starta och jag kommer med i 4 e starten. Nedräkningen börjar och en tjej sticker iväg när det är 3 sekunder kvar. Jag står kvar och siktar in mig på henne, starten går och jag sticker iväg så fort jag bara kan och det känns som knappt 20 meter så är jag om första tjejen som tjuvstartade. Jag flyger iväg och först kommer diken, kypa och sedan bära hinder. Jag slänger upp 25 kilo säcken och försöker springa med den så fort jag kan. Efter den kommer enkla hinder och upp mot eventområdet mot Le Gaffle den är löjligt enkel. Sedan kommer äntligen riggarna jag har sett fram emot dem hela dagen, jag gör det enkelt och säkert blir lite övermodig på ormen på varjagen saga och är på väg att hoppa flera steg men ångrar mig och kör säkert när jag känner greppet är lite dåligt. Jag flyger genom riggarna, Tobbe är med mig hela tiden och skriker på mig vad jag ska göra.
Ner mot dragons backen som såg jätte lång ut nerifrån men väl där uppe är det inte alls långt avstånd. Här tvekar jag lite och tappar värdefulla sekunder men jag kunde inte vetat innan den skulle va så enkel. Ner till ninja rings, log squat, uppför rampen, upp mot weavern och bort mot nunchucksen. Här såg jag många hade problem innan så även här kör jag safe men jag kände snabbt jag hade så bra grepp så även de va slöseri med tid. Blir så ivrig när jag hoppar av att jag glömmer ta med mig nunchucksen, Tobias skriker på mig jag vänder snabbt o tar med mig dem och lämnar tillbaka dem. Sedan är det bara bära en missil som va rejält tung. Jag försöker spara så mkt i armar och händer som möjligt då jag vet skull valley väntar efteråt. Det är inga problem jag kommer igenom snabbt och enkelt. Ner och igenom vad jag kallade avloppsrören som gick rakt ut i en lerpöl. Mot rampen, över den och in i mål! 

Jag flåsade rejält, jag hade klarat alla hinder på första försöket och jag hade gjort det enkelt! Jag va nöjd över min prestation och den gav mig en 15e plats på 24 minuter!
Efteråt såg jag själv att jag körde för säkert på många hinder och det är något jag tar med mig hem att träna på så jag blir snabbare i och ur hindren.
För mig som är ultralöpare är det svårt att ta ut mig på korta distanser så 1 minuts vila så va jag redo att köra igen. Men idag hade jag ändå tryckt på bra. Det va en väldigt bra erfarenhet och känsla som jag kommer bära med mig länge. Marathon helgen innan hade också stärkt mig, jag hade självförtroendet på topp och jag kände mig stark och snabb!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s