Tre viktiga händelser

Oj va de hänt mycket både tävlingsmässigt och privat. Jag tänkte skriva om de 3 viktigaste händelserna:

Första händelsen va i november när jag sprang ett långlopp – Borås 6H va ett väldigt struligt lopp, jag har kommit upp i den nivån att jag har börjat inse att jag faktiskt behöver hjälp under loppen. Jag kom dit väldigt oförberedd och med halv flaska rödbetsjuice som enda hjälpmedel.
Loppet drog igång, jag startade hårt och formen kändes grymt bra och jag låg mellan 4 – 4:30 tempo. Jag hade ledningen fram till 2 mil, Sedan började magen krångla och krampa. Då fick jag slå av på tempot, jag blev omsprungen och efter ett tag tänkte jag det är kört, jag får springa upp till mara distansen och sedan ge mig om inte magen slutar göra ont. Det va plågsamma mil upp till maran och lite efter den. Men sen släppte det och jag kunde springa på igen. Jag hade en andraplats och insåg att jag tappat för mycket för att klara en 1a plats men jag sprang på ändå för jag hade en chans att springa över 70km som va mitt mål från början. Men jag nådde inte riktigt dit. När smällen gick och loppet nådde 6h hade jag travat 69km, vilket jag va nöjd med ändå med tanke på hur många gånger jag stannat och mitt långsamma tempo då magen krampade.
Dom flesta hade supportrar med sig som hjälpte dem med näring och dryck under loppet och de hade jag med behövt, som tur var fick jag hjälp av två löparvänner som stod som supportrar – Annika och Klas-Göran som fixade fram både de ena o de andra men det va också en viktig läxa till de kommande 24h loppet!

Personliga rekordens tävling 24H. Tidig lördagsmorgon, jag gick upp och drog på mig löparkläder och stekte äggmackor. Min Sambo Thomas skulle med och supporta mig så han fick köra till Växjö medans jag försökte göra av med så lite energi som möjligt för jag visste jag skulle behöva allt till dygnet jag hade framför mig.
Väl framme mötte jag en löparkompis Annika och vi skulle sedan komma att ta sällskap nästan hela dygnet.
Alla hade dukat upp fina bord inne i hallen med mat och dryck, vi hade inte tagit med något bord men efter att loppet startat åkte Thomas och köpte ett bord och guldglitter som han pyntade med så helt plötsligt hade vi snyggaste bordet med massa gott på som julmust, isotoner, bcaa, nötter, lussebullar, saltgurka, magnesium, Alvedon, salttabletter m.m. Jag tog de lugnt i början av loppet, sprang ungefär en mil i timmen, så länge jag kunde hålla de va de bra. Men redan efter några timmar tog vi  längre tid på oss med toabesök och matpauser. Jag såg till att få i mig något att dricka och äta varje halvtimme. Men efter redan några timmar fick jag även där öka och stanna va 20e minut för att fylla på kroppen tillräckligt. Det va varmt i hallen så jag drack väldigt mycket vatten men annars va loppet ganska lugnt fram till natten. Jag hade fått för lite sömn natten innan och blev väldigt trött efter kl 03. Thomas hade åkt till hotellet för att sova, jag hade med mig en liten madrass + sovsäck i nödfall och tillslut blev jag tvungen att lägga mig och sova en timme. De varvet va jag borta 1,5 timme, jag sov en timme men jag tog nog en halvtimme på mig att knyta skor och få i mig ny näring.
Jag mådde väldigt illa innan jag lade mig och sov och tröttheten gjorde att jag kände mig full. Men efter sömnen mådde jag mycket bättre jag kunde fylla på ny energi och fortsätta springa. Jag kunde springa ända fram till slutskottet som ljöd efter 24h och den sista timmen kändes lika lång som de tio timmarna innan tillsammans. Man va så nära mål men varje minut segade sig fram. Fötterna gjorde ont, kroppen va stel men kändes ändå bra. Jag slutade på en 4e plats och 163km. Jag hade inte tagit ut mig till max utan jag mådde ganska bra efter loppet så jag hade egentligen krafter kvar att gå efter en bättre placering men de spelade mig ingen roll jag hade satt mitt mål på 100 miles – 161km och de målet nådde jag och då va jag nöjd!
Jag ville få en snabb återhämtning och va glad att jag inte tagit ut mig. Efter bara några dagar hade jag kunnat börja träna igen men fick vänta en vecka då mina fötter hade fått dom värsta blåsorna jag sett. Men även dom läkte snabbt och så fort jag fick på mig löpardojorna och klätterskorna igen så va jag back-on-track.
De loppet va väldigt roligt trots många inte tror mig när jag säger de för hur kul kan de va att trava runt en 373m lång bana i 24h?
Stundtals är de inte så kul, fötterna gör ont, kroppen gör ont, man mår illa, man får ont i magen och man blir extremt sömnig. Men de är inte dom sakerna man minns efteråt – De man minns är allt gott man åt som min favorit – saltgurka! inget smakar så bra som saltgurka när man har några mil i kroppen och den skriker efter salt. Man minns även alla härliga människor som pratar och hejar, jag minns när jag fick ringa i personliga rekordens klockan när jag sprang över 142km och jag minns stämningen!
Under loppet lovade jag mig själv att jag inte skulle behöva springa det någonsin igen men nu är jag inte så säker kanske ska jag sikta på 18 eller 20km nästa år vem vet?!

Den tredje och viktigaste händelsen är att jag nu är förlovad med min sambo Thomas som friade till mig den 29e december högst upp på en klätterled!
Jag hade ingen aning så det kom verkligen som en överraskning jag trodde han drog fram en ny kamera när de i själva verket va en ask med en förlovningsring, han hade lurat mig genom att säga att vi skulle upp och ta ett foto, så nu är det vi två på riktigt och ett bröllop kommer äga rum i framtiden!

Jag har flera spännande nyheter att berätta men de kommer i andra inlägg, bla. nyheter och planer för 2019!

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s